torsdag 22 augusti 2013

Ibland kommer livet i vägen...

Det är bra. I februari skrev jag att jag skulle bli aktivare här, eller hur?!

Nåja, nu är jag här igen. Kanske att jag kan få rutin på det nu när hösten kommer igång igen och det är dags att skapa rutiner igen. Sommaren ställer ju till det.

På tal om sommar så har min sommar varit bra. Hade sen semester, som vanligt och tog det rätt lugnt då. Var 2 dagar i skara hela familjen, sov på hotell. Vet inte säkert vilket barnen uppskattade mest egentligen, skara sommarland eller hotellnatt och framför allt hotellfrukost.
Hälsade på familjen också, hann inte med alla denna gången heller. Men de jag inte hann med då får jag träffa nu i helgen. Min älskade lillasyster ska gifta sig. Älskar att gå på bröllop men jag får nog packa ner näsdukar för blödigare än jag är svårt att hitta.

Jag har självklart gjort ett kort till brudparet men det visar jag en annan gång.
Andra kort som jag gjort under vår och sommar:


     Studentkort till systerdottern som läst till konditor.

                                         
Två sommarhälsningar.

 

Kort till en 11-årig tjej.


Detta kort fick min bästa väninna på sin födelsedag-



I kortet ligger det en chokladkaka. Gav det till en tjej som jag fick åka med till skolan i våras.
 


Sonen fyllde 7 år i juli och gissa vem som är en av hans favoritfigurer. Till mammans stora glädje.
 
Ja, det var lite av de kort jag gjort, inte alltid jag kommer ihåg att fotografera korten innan jag skickar iväg de.

Nu hoppas jag att det inte dröjer lika länge till nästa gång.

/Caroline

torsdag 14 februari 2013

Dags att ta upp det igen....

bloggandet alltså. Var ju nästan ett år sen sist. Skrev i senaste inlägget att jag skulle göra kort till min syster som blev 40. Haha, idag har jag gjort kortet till hennes 41 års-dag.
Är verkligen inne i en pysslar period, kan ju ha en del att göra med att jag fixat ett ordentligt skrivbord att sitta vid. Vad mycket lättare det går då, med lite ordning. Eller ordning och ordning. Det ser ut som en orkan fart fram över skrivbordet men nu hittar jag ju grejerna iallafall och jag nöjer mig med det som definition på ordning.

Här är kortet syster fick förra året. Inuti finns en chokladkaka.


Tänkte jag skulle bli lite bättre på att lägga ut mina alster här men... Det är ju inte jätteofta man känner sig hundra nöjd med korten. Otroligt tacksam för alla som lägger ut kort i sina bloggar för fantasin är inte alltid på topp.

 Men som relativt ny "scrappare" får man nog inte ha för höga krav på sig själv.
Så här kommer lite fler kort jag gjorde förra våren.








3-års kortet fick dottern när hon fyllde. Inte så svårt att lista ut vem som är hennes favorit när man ser tårtan också.



Nu är det snart dags att gå och sova. 

Får ju inte glömma: kram till alla på denna hjärtliga dag.

lördag 25 februari 2012

En sån där dag.....

.. när inget blir riktigt gjort. Har börjat på ett födelsekort till min syster som fyller 40 på tisdag men inspirationen vill inte infinna sig. Har börjat virka på en liten docka till A men blev inte helt nöjd med huvudet så känner inte för att fortsätta. Kanske lite trött. Var ju trots allt vaken till strax efter tre inatt eftersom A fick tillbaka magsjukan hon hade i mitten i veckan. Fast nu skulle ju ingen kunna tro att hon varit sjuk. Dessutom har ju P också åkt på en släng av det, så han har legat i sängen hela dagen. Egentligen skulle ju jag varit på jobbet hela helgen men det blev vab istället. Inte för att jag har något emot att umgås med min familj men jag tycker att det är sååå kul att jobba. Det känns ju fantastiskt att kunna säga att jag älskar mitt jobb och framför allt mina fantastiska, underbara, ärliga arbetskamrater. De gör mig till en bättre människa.
Nej nu har jag snyftat färdigt över att jag inte får jobba för nu börjat kaffedoften sprida sig i huset. Ska sparka upp den där (sagt med mycket kärlek) ur sängen och hälla upp kaffe. Kanske ska ta lite godis till också, det är ju trots allt lördag.

Kram och hej leverpastej.

torsdag 12 januari 2012

Nöjd med mig själv!

Känner mig riktigt nöjd med mig själv och öm i min kropp. Har ju anmält mig till "Get in shape 2012- Poworkout". Det hela går ut på att du ska träna 5 dagar i veckan med hjälp av appen PoWorkout. Man väljer om man vill träna 10, 15, 20, 30 eller 40 minuter varje dag. Det ska vara samma tid alla fem dagarna. Men det är olika övningar varje dag.
Har nu kört fyra dagar på raken. Plus att jag var på gymmet i måndags också. Klapp på  axeln till mig.
Måste verkligen rekommendera denna app. Det finns 24 olika "utmaningar" att välja på och i varje ingår tre olika övningar. Sen väljer man vilken nivå , 1-30, man vill träna på. Roliga övningar som alla kan göra hemma. Krävs inga redskap.
Egentligen borde man väl inte köra 5 dagar på raken utan lägga in vilan i mellan men vill ju inte vara "tvungen" att träna i helgen. Samtidigt känns det som att jag kommer vilja det. Om det bara kommer lite snö nu kan man ju få träning i pulkabacken. Håller tummarna.

Över till något helt annat. Jag har stora barn nu. A började på syskonavdelning på dagis ( förlåt, förskola) i veckan och så kom det papper att fylla i för att välja skola för W. Idag var vi också på bvc för Ws sista besök där. Jag tycker det känns jättebra. Känns som om jag borde känna lite vemod men det gör jag inte. Verkar som många tycker det är jobbigt att barnen blir stora men vad trodde de?

Nej, nu ska jag nog sätta mig i soffan en halvtimme innan sängen kallar.

Tack och hej... för mej!

fredag 6 januari 2012

Fredagkväll med hela familjen samlad...

.. är en ovanlig tilldragelse i det Bossonska hemmet. Men detta är precis vad som sker just nu (och då sitter jag här???). När man jobbar obekväma arbetstider båda två blir det ett himla pusslande som ofta innebär att en jobbar och en är hemma. Men denna fredagskväll spenderar vi alltså båda två hemma. Detta har vi firat med tacos precis som en riktig barnfamilj. Snart ska jag lägga A och sen ska P lägga W. Förhoppningsvis somnar båda snabbt, och då menar jag A och W inte P. Sen har jag tänkt att vi ska krypa upp i soffan med varsin Cosmopolitan, jag har fortfarande inte provat martiniglasen vi fick i julklapp, och titta på första avsnittet i säsong 2 av Sherlock. Det är nog den av de bästa tv-serier som gjorts, om inte till och med DEN bästa. Se den!!!
Nu ska jag gå och natta. Håll tummarna att det går snabbt.
Kram och på åter... seende?...läsande?? ...skrivande? Jaja, jag återkommer

onsdag 4 januari 2012

Det var väl på tiden....

Kände att det var dags att lämna ett avtryck i cyberrymden igen. Har inte haft någon lust eller motivation att skriva. Kanske för att jag fortfarande inte har bestämt vad jag vill med det hela. Nåja, nu gör jag det iallafall.
Jul och nyår har passerat med allt vad det innebär. Hade ett härligt julfirande på julafton och juldagen med P:s föräldrar och syster med familj. Självklart var det alldesles för mycket klappar under granen i år också och då tyckte jag ändå vi begränsade oss. Finns ju så mycket man skulle vilja ge och framför allt så mycket de skulle vilja ha.
Jobb på annandagen och...
till min mamma och Kurt på tisdagen, efter ett besök på lasarettet- återkommer till detta. Hos mamma badade vi tunna, åt mat och det delades ut ännu lite fler julklappar. Syster med sambo och bror med familj var också där. Mysigt. Blev lite sent på kvällen bara. Min kära mamma envisas ju med att utmana mig och P i frågespel. Varför vet jag inte. De har ännu inte lyckats vinna över oss och detta trots att de en gång satt och pluggade in alla svaren till geni. Hihihi, tur att vi har tur ibland också.
Tillbaka till julhelgen:
På onsdagen åkte vi till pappa och Lisa och åt våfflor och ännu lite fler julklappar. Min äldsta syster med familj kom också förbi ett varv. Efter besöket hos pappa åkte vi tillbaka till mamma och sov.
På torsdagen åkte vi till P:s föräldrar, hans pappa fyllde år. Hemma hos dem låg varsitt paket , från kusiner, och väntade på barnen. På kvällen fylldes huset av folk.
På fredag eftermiddag åkte vi tillbaka hem. Skönt!! Trivs väl aldrig så bra hemma som när man varit borta.
På vägen hämtade vi upp en liten kattunge. Eftersom vi haft påhälsning av råttor så föddes tanken på katt och så fick vi erbjudande och tackade ja. En underbar liten krabat som heter Lakrits.

Tillbaka till besöket på lasarettet;
På tisdag innan jul så var W hos en kompis och lekte. Jag som skulle jobba natt var precis på väg att gå och lägga mig på efter middagen (detta nämner jag bara för att jag just då tyckte väldigt synd om mig själv och försöker få lite sympati) när telefonen ringer. Kompisens mamma som vill att jag kommer för att W slagit i näsan.
Vilka kreativa barn vi har, det är klart att en madrass blir till en pulka om det finns en trappa i närheten :-).
Åkte dit och tog en titt, var ju bara att ringa vc. Han hade lyckats ramla in i en lampa eller nåt och slagit upp ena näsvingen så den nästan fladdrade. Själva fladdrandet lät det inte riktigt som de trodde på när jag ringde vc men vi fick ju komma dit iallafall. De tittade bara på honom och ringde sen öron-näsa-hals. Så det var bara att åka till akuten. Klockan var strax innan 5 på em när vi kom dit, vid klockan halv sju kommer det en sköterska och talar om att det kommer dröja minst en timma till innan vi får komma in (känner nu att jag trycker lite extra hårt på tangenterna för att jag blir arg när jag tänker på det -"Men de sa väl till oss i receptionen att de låg efter. NEJ, det gjorde de inte.
W och jag tog hans blodiga näsa och åkte till citygross. Hoppas att vi inte skrämde någon allt för mycket. Halva näsan var svullen till dubbelstorlek och blodet rann (nu överdriver jag bara lite). Vi köpte glass, dricka, en pruttkudde och en ninjagofigur. Lite bortskämd måste man ju bli när man har en fladdrande näsvinge.
(Vill bara nämna här att jag ringt och sagt på jobbet att jag nog blev sen, skulle börja jobba klockan nio-vakennatt. Hade dessutom sovit dåligt natten innan. Sympatier tack.)
Väl tillbaka på lasarettet blev vi snart inkallade, klocka 19.30 ungefär. Grrrrrrr, 2 och en halv timmes väntan.
Ja, ni det var en pärs. Läkaren konstaterade direkt att det behövde sys. Fram med bedövningssprutan och paniken växte i Ws ögon. Han skrek, och jag förstår honom, när de gav spruten så de var tvugna att avbryta. Så det var ju bara att sticka en gång till och han skrek. Usch, jag som egentligen tycker att det är lite kul med  blod och sår och sånt höll på att svimma. Till slut var han bedövad och de skulle "bara" sy ihop med den "lilla nålen". Ordet nål hade de gärna fått utelämna. Tre stygn gick ju bra men när han kommer till det fjärde och sista som är inne i näsan så har ju inte bedövningen tagit ordentligt. Det var ju bara att hålla i så att de kunde lägga det sista stygnet ändå. W skrek och blodet sprutade (stor överdrift, det rann men...). Han fixade iallafall min lilla stora lilla kille. Efter åkte vi till McDonalds och köpte med oss hamburgare. Jag frågade i bilen om det var jättejobbigt och gjorde jätteont. -"Det var ju inte så farligt, det tog ju knappt en minut när de gav sprutan"
Min hjälte! En stolt kille som gick till dagis nästa dag.
Mindre hjälteaktig och stolt när stygnen skulle tas. Läkaren fick ta ett stygn (2 hade W redan plockat bort själv) det sista fick vi lämna för han fick panik (W alltså, inte läkaren).
Passade på att lämna tillbaka kanylen till bedövningssprutan också som vi tydligen fått med oss hem i Ws kläder. Klantarslen!!!
Ojojojoj, detta blev långt.
Till nästa gång: tjallabaloooo

  

måndag 7 november 2011

Jobbhelgen avklarad!

Ibland blir det lite tokigt när man lägger sitt schema. Denna helgen har jag jobbat fredag kväll och så lördag och söndag 8-20 båda dagarna. Nästa helg jobbar jag 9-20 lördag och 8-20 söndag. Helgen efter det jobbar jag bara söndag, eftersom P jobbar lördag. Helgen efter det jobbar jag fredag, lördag och söndag. Har ju bara mig själv skylla då jag lagt schemat själv.
Idag ska vi passa på att städa undan lite i trädgården. Lägga undan alla leksaker som ligger i sandlådan och resten av trädgården. Antar att en hel del ska slängas också. Är det så att det är sämre kvalitet på plasten i leksaker idag än när jag var liten? Tycker speciellt att det gäller pulkor. Tror jag hade samma pulka i säkert 15 år. Nu får man vara glad om pulkorna håller för en hel dag i pulkabacken.

Måste försöka hinna sova lite idag också. Ska ju jobba inatt. Ser inte fram emot det men ser däremot fram emot att sova imorgon. Tycker det är så skönt när man kommer hem efter en jobbnatt, kör barnen till dagis och går och lägger sig. När jag vet att det inte finns nån risk att barnen kommer och väcker en, och framför allt: min sida av sängen blir min, bara MIN.

Nej du, Caroline, nu får du allt ta tag i livet.

Tack och hej leverpastej!